Pinvärkar

Det känns som om tiden står still just nu. Idag är det vecka 39, 13 dagar kvar till bf och det känns som evigheter. Förra veckan var tuff med väldigt mycket kraftiga förvärkar och nästan obefintlig sömn. I lördags vart det ohanterbart och jag vart inlagd på förlossningen. Domen var pinvärkar. Värkar som bara gör ont utan att göra något för mognaden. Jag fick förklarat att de kan göra ondare än vanliga värkar eftersom när du har ett riktigt värkarbete samarbetar kroppen och mognar i takt med värkarna, pinvärkar står bara och stampar. Jobbar i motvind. Förlossningen med Alvar kändes lindrig i jämförelse med timmarna innan de lyckades få livmodern att lugna sig med alvedon, morfin, bricanyl och sömntabletter. Så det är väl där vi står. Värkarna har lugnat sig men kommer då och då. Just nu känns en förlossning så långt borta samtidigt som det känns som om den kan dra igång vilken sekund som helst. Min dröm är att han är ute innan vi nått måndag men jag vet inte om jag ens vågar hoppas.
Men snart är han här och då kommer all denna smärta glömmas bort. Tänk att vi snart är 2-barnsföräldrar!

Gravid vecka 38(37+0)



Vecka 38(37+0)!!! 
Nu anses lilla T som färdig! Stor dag och viktig dag. 
En lite turbulent vecka. Vi var in till förlossningen i helgen pga en slö liten i magen. Det höll sig i några dagar och det var otroligt jobbigt. Alvar vart slö från vecka 34 och var till förslossningen och var även då han föddes. Var rädd att samma sak skulle ske nu igen men nu är han lika pigg som vanligt. 

Jag hoppas detta är sista maguppdateringen. I natt trodde jag nästan att han skulle komma och även hör i kväll. Har haft så kraftiga och dessutom regelbundna förvärkar att vi började planera inför en tur till förlossningen. Men det visade sig vara hur förvärkar eftersom det försvann med alvedon. Hur det ska kännas när det väl är dags vet jag inte. De gjorde tillräckligt ont idag. Trots att jag gjort detta förut har jag inte en aning om när det är allvar. 

Hur som helst är jag dunderförkyld så en förlossning vore inte optimal. 
Jag hoppas få sova i natt. De senaste två nätterna har jag skramlat ihop 3h sömn/natt ungefär. Hoppas på bättre antal i natt. 

Hur som helst känns det att kroppen förbereder sig. Frågan är bara hur länge till vi måste vänta. 
Han beräknas i alla fall väga 3000g vid veckans start och 3170g vid veckans slut och vara 48cm lång. Att han ska bli större känns omöjligt. Det känns som om det är fullt där inne nu. 

20 dagar kvar till beräknat datum. Jag hoppas personligen på lördag. Då kanske jag är frisk och då är Jens ledig. Någon som vill gissa när han kommer? Jag tror nu till helgen eller 30/1. Jag tror och hoppas så myckey att jag slipper gå tiden ut. 

Mitt i natten




Som jag önskar att jag var bättre på att uppdatera. Men det ligger ganska långt ner på priolistan just nu. Jag tar varje tillfälle att vila. Dagarna går så oändligt långsamt samtidigt som de swishar förbi. Vad har ens hänt sedan förra veckan? Jag var in till Sthlm på torsdagen. På ett möte och sen en lunch med Annie. Dagarna efter det hade vi helg. Den i vanlig ordning försvann lika snabbt som den kom. Nu är vi helt plötsligt inne på natten till onsdag. Och jag kan inte sova. Jag frågade Jens innan vi somnade om inte 20e är ett bra datum att föds barn på. Han höll med. Det hade varit härligt. Han anses helt klar nu. Som ni förstår är han mer än välkommen. Väskan står packad. Vad fint det vore om idag var dagen. 
Nåväl. I helgen kom åtminstone mina föräldrar med semlor. Min syster och familj var även över. Därav bilderna på just semlor. Det är fantastisk att ha dem så nära. Min familj alltså. Nog för att jag gillar semlor men jag föredrar min familj. 

Vänta ingen jätteaktivitet av mig här inne. Men det ni kan vänta er är lite förändring. Och förändring är ju ofta kul! 
Ska åtminstone försöka dyka upp med en maguppdatering under dagen. Tvivlar på att Jens skulle uppskatta fotande av magen vid denna tidpunkt nämligen. Hoppas ni sover mer än mig denna natt! God natt.